Familj

Jakten på bekräftelse

Jakten på bekräftelse. Det skadar. Gör mig själv. Tänk vad viktigt det vart att få andra människor att skratta. Om så på min bekostnad. Hur jag egentligen kunde förstå poängen av ett skämt innan det ens var framfört men låtsades vara tappad bakom en vagn för vara mer underhållande än vitsen själv. Alla bilder jag tagit bort, och minnen med det, för att de så kallade vännerna över sociala medier inte gav en tumme upp. Senast igår fann jag mig själv analysera hur jag för varje dag tappar minst en följare på Instagram. Hur jag för några år sedan tillbaka i en hiss lät mig själv bli kysst av en främling, trots att min pojkvän vid den tiden befann sig i samma område. Som trots mitt erkännande, än idag hemsöks av ett dåligt samvete.

Energin man lagt på att bli upprörd över tidsoptimister. Inte för att de var sena. Utan att det var som att slå mig i ansiktet med hälsningen om att jag var ingenting värd. Som de år jag självömkat i rollen som den fula ankungen när familj och vänner inte firade min födelsedag, som jag ansåg, tillräckligt långt in på småtimmarna. Inställd på att klippa banden med alla omkring mig. Villig att förstöra min familjesituation för mitt beroende.

Dagar som den här är jag så tacksam att jakten (på bekräftelse) är för tillfället inställd. Hela dagen haft möjlighet att pussa på, busa med, och njuta i sällskap av de nya tillskotten i familjen. Att där få ett leende. En blick. Se livet i de små liven. Bara det, ger en mer än någonting annat.

Blogg :at från Eskilstuna
– läs mitt föregående inlägg HÄR
– följ gärna bloggen på Bloglovin

Felicia Aulén – Genom gatsten Ett maskrosbarn på 24 år född och uppvuxen i Eskilstuna. Trots vid min ringa ålder blev jag i maj, och än är, sjukskriven för depression. Vilket sattes in en behandling för medan jag under sommaren var under vidare utredning. Med den fick jag även diagnosen Borderline (Emotionellt instabil personlighetsstörning), samt 4 andra diagnoser. Social fobi, Agora fobi, Generaliserad ångest och Panik syndrom. Det här blir min plats att ventilera min kamp mot psykisk ohälsa och min väg tillbaka till djupa vatten. Först måste jag rusta båten innan den sjösätts.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *