Psykisk ohälsa,  Social Fobi

Social Fobi – Egen vård

social fobi
social fobi

En fallen ögonfrans läggs på ovansidan handen. Medan jag stänger ögonen önskar jag för att komma ut, ut i det fria. När jag återigen slår upp dem så vet jag att det krävs mer än vilja. En insats är nödvändig om mitt handikapp, sociala fobi, inte ska ha fortsatt makt över mig.

Tanken på att lämna hemmet är som att rusta för krig. Försöker strategiskt lägga upp en plan för att undvika konfliktområden. I strävan att ta kontroll, tappar jag den mer. Varje reflexion tar av mina resurser. All kraft går till att försöka kartlägga farorna. Med brist på den hamnar jag i underläge. Erkänner mig besegrad och kapitulerar. Bättre fly än illa fäktas. Min överlevnad kostade mig isolering. Utanför dörren kommer jag aldrig. Fixerad av mitt eget beteende och en irrationell rädsla för andras uppmärksamhet håller mig inlåst. Vill inget hellre att slå mig loss, slå mig fri. Om det ska inträffa måste jag exponera mig för de situationer som skapar ångest. Det förstår jag. Ser till mitt utgångsläge och var jag befinner mig. Det är hemma, i min fristad. Första steget börjar alltså här. Med att lägga en ansiktsmask, raka benen och meditera. Genom att ta hand om mig själv så bygger jag upp mig själv. För varje sak jag tar mig ann bevisar jag för mig själv att jag kan.

Förstärkt självtroende kommer vara nyckeln till frihet. Det är så jag vinner kampen mot social fobi. 

En kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *