• Familj,  Psykisk ohälsa

    Fars dag

    Minns något min faster skrev om dig en gång. Om hur de ögon som vart så vackert bruna blivit svarta. Till att du lämnade för de som har till uppgift att agera skydd och säkerhet och ändå så kom du aldrig hem igen. Svår mobbning under din tjänstgöring hade förstört dig. De människorna tog dig ifrån mig år innan jag ens hade dig. Jag har tvingats bli tillfreds med det faktum att jag aldrig kommer jag få knappa in de tio siffror som leder till din röst på andra sidan linjen för att berätta hur min dag har varit. Har tampats med sorg i många år över att vi inte får ha det där. En vardag. Till tröst, har jag aldrig behövt ifrågasätta din kärlek till mig. Aldrig då. Aldrig nu. Ingen utav oss valde inte det här. Utan livet har bara inte gett oss rätt förutsättningar. Vi har gjort det bästa vi kan. Klart Fars-dag väcker något. 

    Bloggat av Felicia Aulén, Eskilstuna.