• Psykisk ohälsa,  Social Fobi

    Social Fobi – Egen vård

    social fobi
    social fobi

    En fallen ögonfrans läggs på ovansidan handen. Medan jag stänger ögonen önskar jag för att komma ut, ut i det fria. När jag återigen slår upp dem så vet jag att det krävs mer än vilja. En insats är nödvändig om mitt handikapp, sociala fobi, inte ska ha fortsatt makt över mig.

    Tanken på att lämna hemmet är som att rusta för krig. Försöker strategiskt lägga upp en plan för att undvika konfliktområden. I strävan att ta kontroll, tappar jag den mer. Varje reflexion tar av mina resurser. All kraft går till att försöka kartlägga farorna. Med brist på den hamnar jag i underläge. Erkänner mig besegrad och kapitulerar. Bättre fly än illa fäktas. Min överlevnad kostade mig isolering. Utanför dörren kommer jag aldrig. Fixerad av mitt eget beteende och en irrationell rädsla för andras uppmärksamhet håller mig inlåst. Vill inget hellre att slå mig loss, slå mig fri. Om det ska inträffa måste jag exponera mig för de situationer som skapar ångest. Det förstår jag. Ser till mitt utgångsläge och var jag befinner mig. Det är hemma, i min fristad. Första steget börjar alltså här. Med att lägga en ansiktsmask, raka benen och meditera. Genom att ta hand om mig själv så bygger jag upp mig själv. För varje sak jag tar mig ann bevisar jag för mig själv att jag kan.

    Förstärkt självtroende kommer vara nyckeln till frihet. Det är så jag vinner kampen mot social fobi. 

  • Psykisk ohälsa,  Social Fobi

    Social fobins – Ursäkter

    social fobi

    Social fobins ursäkter. Min sjukskrivning är förlängd till den sista december. Imorgon är exakt 6 månader sedan jag blev sjukskriven, viktigt är att hålla mig sysselsatt. Skrivandet har för mig alltid vart ett sätt att få utlopp för min kreativitet. Det vore bra om jag kom ut mer. Allt för att min sociala fobi inte ska ta överhanden. Nu kommer dem, ursäkterna.

    Bildgooglar instruktören och försöker göra en bedömning. Planerar rutten väl. Passerar ändå lägenhetshus. Borde rensa bland vännerna på Facebook så jag slipper ett PM om hur nervös jag verkade. Om jag behöver kliva av cykeln? Överväger att gå så att jag inte halkar på pedalen när jag ska upp igen. Vad händer om jag kör slut på mig själv? Mjölksyra i benen och andan i halsen drar ännu mer blickar.

    Det jag fick lära mig i veckan är väl att ursäkterna kommer finnas. Innan har jag nog väntat på en dag tankarna lämnat mig ifred. Önskedröm. Vad jag vet idag är att jag måste vinna över dem för att det ska bli verklighet. Upp till kamp. Det börjar idag.

    Bloggat från Eskilstuna
    – läs tidigare inlägg HÄR
    – följ gärna bloggen på Bloglovin