Materiell Olycka

Svetsningarna lossnade, stålstängerna kröktes, hela paviljongen demolerad.  Det var nästan som jag kände mig lika illa behandlad av vädret. Trots att det var strålande sol där jag befann mig under gårdagen, och nåddes av detta med ett samtal av sambon. Min spontana tanke var att åka hem. För att strö pengar omkring sig på Mall of Scandinavia kändes som en fel prioritering när mycket pengar redan lagts på att skapa ett hem. Ett hem som redan börjat fallera.  Innan vi hunnit bo där 2 månader ens. Någon kväll innan hade vår snövita kudde blivit blodstänkt efter en överjävlig mygga surrat förbi en gång för mycket.

Om det var hopp, eller förnekelse som följde vet jag inte men fick det till att det förmodligen inte var så illa. Så försökte kompensera materiell olycka med lycka.  Shoppingen blev av. Väl hemma, försökte jag intala mig själv samma sak. Trots att jag medan vi monterade ner det som fanns kvar, som nu låg över grannens uppfart, såg hur delarna hade nya former. Det var inte förrän i morse det slog mig, hur vi lindat in den likt en död kropp. Som en enskild händelse har även jag förstånd att inse att min reaktion som följde var stark i förhållande till vad som utlöste den. Tog det personligt, att det var en bestraffning. För någon som är uppväxt med sinnesro bönen, borde sådana här situationer kunna hanteras bättre.

“Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”

För i slutändan löste det sig. Leverantören godkände tillslut vår reklamation, och med den goda känslan får denna helg avslutas.

Leave a comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *