• Vardag

    En natt på akuten

    en natt på akuten
    en natt på akuten

    En natt på akuten blev det efter att i mer än en vecka inte fått behålla det som jag stoppade i mig. Hemskickad trots tömda näringsdepåer. Med insättning av Omeprazol mot gastritbesvär. Magkatarr. Det var i september. Åter är besvären. Borde sett varningssignalen. Som förra gången ökade aptiten kraftigt innan illamåendet kom som ett brev på posten. Vad som skiljer sig från förra gången är att jag symtomen av yrsel försämrades efter måltid och när jag var på fötter. Nu är besvären bestående. Fastän vilar. Önskar jag kunde se glatt på tillvaron och ha orken att uppdatera mer men armarna omfamnar toaletten och det vore suspekt att nyttja drulleförsäkringen då den nyligen är tecknad. Därmed lägger jag bort telefonen för att inte droppa den där i. Med hopp om att snart få bli positiv igen.

     

     

  • Vardag

    10 saker på min kropp

    10 saker på min kropp
    Listat här nedan är 10 saker på min kropp

    » Solskada på kinderna
    En vecka på båt med stopp som Cokertme, The Seven Islands, Cleopatra Beach, Tuzla Bay och Kisebuku resulterade i solskada på kinderna. Numera, sedan hemkomsten från min semester i Turkiet känsliga för vatten och krämer. Negativt då smink tenderar att inte fastna där pga de torra cirklarna.

    10 saker på min kropp piercing

    » Ärr efter piercing på mig själv
    Framför badrumsspegeln förde jag en steril nål genom läppen på mig själv. För att se ut som vännerna jag vid den tiden umgicks med. Finns en glädje i att jag på ett sätt blivit tryggare i mig själv. Samtidigt som jag uppskattade en mer spontaniteten jag hade som 18-åring.

    » Hål efter töjningar
    Tumregeln är ungefär 1 mm per månad, under den perioden hade jag redan töjt mina hål till 10. Konsekvenserna av min brist på tålamod och att saker måste ske i stunden jag kommer på dem har gjort att jag idag inte kan bära vanliga örhängen. 👎

    » Revben står rakt ut
    Skadat redan vid fallen pyramid i cheerleaderuppvisning, fick rådet att avstå träning över sommaren. Inte inräknat, åka karusell. På Bakken i Danmark blev det en fraktur och framför pommesätande pojkar kräktes av smärta i en hundbajspåse med hål i. Sprut, sprut! Och sedan dess har mitt revben pekat utåt.

    » Brännmärkt av en manet
    Uppfattade mig att vibrera som Hanna Barbera karaktär som får elektricitet genom kroppen. Tacksam för att ingen pissade på mig, bokstavligen, trots att det är tipset var ändå som de gjorde det genom att bara glo medan armen svullnade upp. Ett kontokort tog bort bränntrådarna och kvar är endast ett litet brännmärke.

    2 dagar efter återbesök av läppfillers | 1 ml juverderm

    » Fillers i läpparna
    Efter flera års övervägande ville jag besparas från invändningar. Utan någon annan än min sambos vetskap bokade jag därför en tid för fillerbehandling. Sammanlagt 2 ml juverderm. Redan efter första vart resultatet så naturligt att jag fick med mig mamma vid återbesöket.

    » Tatuerade ögonbryn
    Även inför denna förändring av utseendet fick jag avrådan från vänner och kollegor. Trots det bokade jag tid för microblading hos Malika på Kungsholmen för att göra något åt mina icke-existerande ögonbryn. Ytterligare bevis att man ska tro på sig själv.

    » Orörliga tår
    Något så fredligt som en lektion i dans är orsaken till det. Vaktmästaren skjutsade mig och en klasskamrat till akuten. Ambulansen fick trots det två dagar senare hämta mig från en idrottslektion under min första termin på gymnasiet. Hoppade därefter kryckor i 3 månader och kan sedan dess inte röra två av fem tår på vänsterfoten.

    » Pigmentförändringar
    Hos kiropraktorn blev jag ombedd att gå hem och tvätta mig. Sagt och gjort försvann de mörka fläckarna på benet inte. Det jag var skamsen över visade sig att jag inte vara pigmentförändringar som tagit plats på låret.

    » Knöligt rödbets-ärr
    Min första förälskelse, inte mer än 4 år gammal, var för inlagda rödbetor. Mellan vardagsrummet och köket sprang jag för påfyllning. För att på tillbakavägen trilla över sladden till vår fasta telefon. Tagen av mamma till badrummet, i försök att skrubba bort vad hon tror är lag från rödbetorna. När det över tid endast tillkom vätska, inte minskade och ett alltmer kvidande barn blev det en tur i ilfart till sjukhuset. Det var nämligen kroppsvätska som pulserade. Minst sagt tur att vi har mobiler idag!

    Det här var 10 saker på min kropp, har vi något gemensamt?

    Blogg :at från Eskilstuna
    – läs mitt föregående inlägg HÄR
    – följ gärna bloggen på Bloglovin

  • Familj

    Jakten på bekräftelse

    Jakten på bekräftelse. Det skadar. Gör mig själv. Tänk vad viktigt det vart att få andra människor att skratta. Om så på min bekostnad. Hur jag egentligen kunde förstå poängen av ett skämt innan det ens var framfört men låtsades vara tappad bakom en vagn för vara mer underhållande än vitsen själv. Alla bilder jag tagit bort, och minnen med det, för att de så kallade vännerna över sociala medier inte gav en tumme upp. Senast igår fann jag mig själv analysera hur jag för varje dag tappar minst en följare på Instagram. Hur jag för några år sedan tillbaka i en hiss lät mig själv bli kysst av en främling, trots att min pojkvän vid den tiden befann sig i samma område. Som trots mitt erkännande, än idag hemsöks av ett dåligt samvete.

    Energin man lagt på att bli upprörd över tidsoptimister. Inte för att de var sena. Utan att det var som att slå mig i ansiktet med hälsningen om att jag var ingenting värd. Som de år jag självömkat i rollen som den fula ankungen när familj och vänner inte firade min födelsedag, som jag ansåg, tillräckligt långt in på småtimmarna. Inställd på att klippa banden med alla omkring mig. Villig att förstöra min familjesituation för mitt beroende.

    Dagar som den här är jag så tacksam att jakten (på bekräftelse) är för tillfället inställd. Hela dagen haft möjlighet att pussa på, busa med, och njuta i sällskap av de nya tillskotten i familjen. Att där få ett leende. En blick. Se livet i de små liven. Bara det, ger en mer än någonting annat.

    Blogg :at från Eskilstuna
    – läs mitt föregående inlägg HÄR
    – följ gärna bloggen på Bloglovin

  • Generaliserad Ångest (GAD),  Psykisk ohälsa

    Mindfulness – med Pärlplattor

    Mindfulness med pärlplattor. Att några timmar får stänga av. Den enda verklighetsflykt som finns från sig själv. Yoga för att ta mig igenom ångesten har jag gett otaliga försök. Utan framgång. Likaså med att andas i fyrkant som alla kontaktpersoner inom psykiatrin rekommenderar som ångestlindring. Fungerar inte. Nu! Har jag hittat det ett sätt. Mitt sätt. Att vara i nuet. Genom min 7 åriga kusin. Och skulle rekommendera det som ett alternativ för alla de som måste träna på avslappning och annan mindfulness.

    Ta det från någon vars hjärna analyserar vad som sagts i en dialog med snabbköpskassörskan för flera år sedan. Kanske tog jag för lång tid på mig. Mitt huvud får till och med oljud i trapphuset att betyda att hyresvärden är på väg upp. Upp för att meddela om vräkning trots mitt ständiga tassande på tårna. En film är svår att ta sig igenom för det börjar krypa i kroppen och har tappat tråden innan förtexten ens passerat. Påtryckningar från omgivningen om att man tänker för mycket ovanpå allt det. Fantasin skenar iväg. Det är jag medveten om. Sönderdelar allt i detalj. Likt just pärlor. Där man med ögonbindel ska sätta sammansätta en bild av alla, osorterade dessutom. Det är en hjärna i kaos. I behov utav en paus.

    Så mindfulness med pärlplattor fungerade för mig. Vad gör du för att minska din oro?

    Blogg :at från Eskilstuna
    – läs mitt föregående inlägg HÄR
    – följ gärna bloggen på Bloglovin

  • Vardag

    Fakta om mig

    Fakta om mig


    » Namn är inget att snåla med så mina namn var Anna Maria Felicia Ericson Aulén till dess att jag tog bort ett.

    » Trots alla namn har jag endast haft ett smeknamn, närstående kallar mig Lisa.

    » Född och uppvuxen i Eskilstuna

    » Pappa visste inte mina föräldrars bröllop förrän några få minuter innan det började. Så vi hamnade i Guinness Rekordbok. Som världens mest häpna brudgum. De skilde sig dock bara 4 år senare.

    » Så jag har växt upp med ensamstående mamma. Hon rockade båda rollerna!

    » Har gått från 4 piercingar, till att idag inte ha några förutom öronen.

    » 3 tatueringar.

    » 37 i skostorlek.

    » 19 kusiner. Som några är mer som syskon då jag är den enda av oss som inte har några.

    » Det känns nästan ironiskt att säga lång efter 158 cm.

    » Men ska man tro västerländsk astrologi är mitt stjärntecken är kräfta.
    Kända för att vara känslig. Vilket förklarar min svaghet för änklingar som klär upp sig på söndagar för en middag på Tuna Park.

    » Vilket betyder att jag är född under perioden 22 juni och 22 juli. Då landar vi på 1 juli.

    » Akutkejsarsnitt blev det. Efter att jag inte riktigt ville komma ut den vaginala vägen.

    » Ljust hår matchade ögon som visade sig bli bruna.

    » Och långa fingrar – pianofingrar som alla valde att kalla det. Men 10 var de och det är väl vad alla nyblivna föräldrar sägs önska. Trots att 24 år senare inte än hittat en vettig nytta för dem.

    » Mer att erbjuda har inte en invalid som saknar revben och rörlighet i vänster tårna, och istället fick icke allgerisk astma och glasögon.

    » Förutom att jag fuskar på wordfeud, kanske kan vara vart att nämna.

    Har vi något gemensamt?

    Blogg :at från Eskilstuna
    – läs det föregående inlägget HÄR
    – följ gärna bloggen på Bloglovin

  • Vardag

    Mår inte så bra

    Mår inte så bra. Har hela dagen likt en katt legat på soffan och spunnit. Utgör inget hot. Det är nämligen så att de inte endast spinner vid belåtenhet utan det fungerar lugnande som när de står inför döden. Det är så det känns. För med skallebank är jag inte tillfreds. Svettas, fryser, växelvis. Bottenlös självömkan, annat var det som barn, var villig att trotsa 40 graders feber för att inte missa en skoldag. Kunde också bjuda över vänner till lek för inte vidkännas sjukdom. Trots att man hängde över toalettstolen. Tålmodigt satt de kvar på mitt rum efter försäkran om att jag inom kort var på fötter igen. När de egentligen borde ha vänt vid dörren. Förr var jag minst sagt optimistisk och aningen naiv. Jobbade till och med med akut öroninflammation. Trots att tallrikar föll i backen med min påverkade balans.

    Numer tar en liten förhöjning av kroppstemperaturen mig. Knappt förmögen att få kinden att släppa kudden. Vekling. Vad hände?

    Hur är ni när ni inte mår så bra? Vad gör ni?

    Blogg :at från Eskilstuna
    – läs det föregående inlägget HÄR
    – följ gärna bloggen på Bloglovin

  • Psykisk ohälsa

    Våga prata

    Våga prata. Prata om det som tabubelagt är. Av det har jag behov. Frigörelse från den munkavel en småstad som Eskilstuna sätter på en. Uthängd, gjord till åtlöje, för andras välbehag. I det föll mitt behov i glömska. Profet i min hemstad kommer jag inte bli. Fördömd var jag redan. Av de som såg mig springa ut i vrede med bara strumporna på när det regnade. Också av de som endast såg mig storma in med ett leende. Bortom dramat visste ingen vem jag var. Med pennan till hands har jag möjligheten att berätta. Där jag står som författare över min egen historia. Självutlämnande pratar jag psykisk (o)hälsa. För mig själv så som andra. Blottarsjuk? Ja, förmodligen. Det förändrar inte hur viktigt det är för allas välmående att vi kan våga prata om det. Likaså stå upp för det man tror på! Att växa upp i en tysthetskultur där man uppmanas att hålla saker inom sig själv eller familjen, tiga åt orättvisor och ta plats helt enkelt, utmanade min natur. Mig.

    Har ni hört talas om Victor Jara? Som genom sin musik kämpande för sin sak och tystades med 41 kulspruteskott. Men inte förrän han sjöng ännu högre efter maktens män brutit benen i hans händer och därefter överlämnat honom en gitarr. Hans sång den blev hörd. Här står jag på tur att ta ton. Victor vågade. Felicia vågar.

    Vad önskar ni att människor skulle våga prata mer om?

    Blogg :at från Eskilstuna
    – läs det föregående inlägget HÄR
    – följ gärna bloggen på Bloglovin

  • Relationer

    Första mensen

    Första mensen. Inte längre misstar man fläcken i trosan för en fartrand, skamfläck. Knycklade slarvigt ihop dem innan inkastningen, långt in i tvättmaskin. Mycket förtegen om min upptäckt. Kunde jag som grannflickan inte hålla tätt? Hon var ju laktosintolerant. Äldre än 12 år kan jag inte ha varit, ändå för gammal att hitta sådana fynd i mina underkläder. Tanken på mens slog mig inte. Det var ju en brun gegga stod bockad över. När jag stod inför samma situation vid nästa toalettbesök brast dem lilla flickan i gråt, stoppade byxorna fulla med toalettpapper och kunde inte förmå ögonkontakt med mamma. Till dess att sanningen kom fram dagar senare. Vilken lättnad.

    När jag idag 12 år senare står inför det. Mensens första dag. Årets första blödning. Är magen den enda som är orolig. Då färgen övergått i rött. Och värken som strålar ut längs framsidan och i ryggslut, ger mig en vink om att den är på gång.

    Är det straffet från ovan för synden att vi uppfyller meningen med livet? Förökning. Jag frågar åt min PMS!

    När fick ni er första mens?

    Blogg :at från Eskilstuna
    – läs det föregående inlägget HÄR
    – följ gärna bloggen på Bloglovin