• Psykisk ohälsa

    Ärren försvinner inte



    “My scars remind me that the past is real” är orden som fastnar efter en hel del scrollande bland spellistorna på Spotify. Tänk att en slinga kan etsa sig fast som vissa ordspråk och diverse talesätt man blivit itutad vid upprepande tillfällen under åren. Efter regn kommer solsken är väl en av de allra vanligaste. Prognosen visar att vi redan till morgondagen hoppa i kortbyxorna igen. För min inre soldyrkare är detta inget annat än goda nyheter. Men så har jag ett vänster ben som inte är lika i gasen inför detta. Det var nämligen en dag i april där jag under påverkan av både alkohol och tabletter tog ett ytterligare steg i min destruktiva bana och märkte mig själv. Det är självklart inget jag är stolt över men försöker påminna mig om vad en kär vän sa. Att inte se på ärren med skam utan istället låt dem föra tankarna till hur långt jag kommit sedan den där dagen för snart 4 månader sedan. Därför kommer även jag kasta av mig pantalongerna imorgon och njuta av den unika värme Sverige har att bjuda på i år.

    Bloggat från Eskilstuna

  • Psykisk ohälsa

    Dag 88 av min sjukskrivning

    Än har jag inte besegrat det motstånd som uppstår när det är dags att kliva in i duschen. Dagar där man knappt vågar röra sig med risk för att släppa ut en odör, där man istället för att borsta ut tovorna som uppstått efter att bullen börjat släppa så sätter man om tofsen och där man likt en reptil börjat ömsa skinn. Och så kommer dagar som idag, att jag får ett ryck till att ta ikapp all svunnen tid. Det skrubbas, det rakas, det smörjs. Till och med naglarna filades innan de fick ny färg.


    Bloggat från Eskilstuna

  • Vardag

    Materiell Olycka

    Svetsningarna lossnade, stålstängerna kröktes, hela paviljongen demolerad.  Det var nästan som jag kände mig lika illa behandlad av vädret. Trots att det var strålande sol där jag befann mig under gårdagen, och nåddes av detta med ett samtal av sambon. Min spontana tanke var att åka hem. För att strö pengar omkring sig på Mall of Scandinavia kändes som en fel prioritering när mycket pengar redan lagts på att skapa ett hem. Ett hem som redan börjat fallera.  Innan vi hunnit bo där 2 månader ens. Någon kväll innan hade vår snövita kudde blivit blodstänkt efter en överjävlig mygga surrat förbi en gång för mycket.

    Om det var hopp, eller förnekelse som följde vet jag inte men fick det till att det förmodligen inte var så illa. Så försökte kompensera materiell olycka med lycka.  Shoppingen blev av. Väl hemma, försökte jag intala mig själv samma sak. Trots att jag medan vi monterade ner det som fanns kvar, som nu låg över grannens uppfart, såg hur delarna hade nya former. Det var inte förrän i morse det slog mig, hur vi lindat in den likt en död kropp. Som en enskild händelse har även jag förstånd att inse att min reaktion som följde var stark i förhållande till vad som utlöste den. Tog det personligt, att det var en bestraffning. För någon som är uppväxt med sinnesro bönen, borde sådana här situationer kunna hanteras bättre.

    “Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”

    För i slutändan löste det sig. Leverantören godkände tillslut vår reklamation, och med den goda känslan får denna helg avslutas.