Blivit med glasögon



Vi har alla sett dem! Gubbar, gummor och icke-binära i medelåldern som blundar för synfel och trilskas med Överskottsbolagets utbud av läsglasögon. De likt GW, med nässaldar intrasslade i håret. Vad jag har gemensamt med dem är ögats förmåga att ackommodera. Bortsett från att likstelheten för mig börjat smyga sig på i sådan pass ringa ålder som 24 så är största skillnaden från de äldre drabbade att jag lät faktiskt lät en optiker råda bot på problemet. Alltid tyckt mig se även de minsta detaljerna. Aldrig förstått hur ansträngande det varit. Sedan jag fick första paret för 3 veckor sedan har jag inte behövt kasta min dator åt sidan för att springa för att omfamna vår klosett. Nog för att trapporna vid tågstationen kändes som en åktur i lustiga huset så överväger fördelarna. Med mitt glas och min båge och utforskar jag en helt ny värld. Första anhalt, Smarteyes!

Blogg av Felicia Aulén, Eskilstuna.

Borderline : Mina Superkrafter




Kreativitet
Hela mitt liv har jag sökt efter något som ger utlopp för min kreativa sida. Från att skriva egna berättelser i skrivstil redan under lågstadiet. Till att börja i musikklass. Dans. Teater har jag också provat på. Gemensamt för de alla är att jag slutade för jag aldrig såg mig själv som bra nog. Självkritikern är min ärkefiende. I vuxen ålder fått kommer på nya tillvägagångssätt. Försökt återgå till skrivandet och har även inhandlat en Bullet Journal som komplement åt min skaparkraft.

Lojalitet
Går du igenom något. Så går jag där bredvid dig. När du inte har kraft att simma längre, tar jag ett extra tag för dig hur nära vi än är att sjunka till botten. Släpper inte taget. Allt för att jag värdesätter de i min omgivning högt.

Empati
Jag är otroligt lättpåverkad av andras människors sinnesstämningar. Det kan göra så ont i mig att se någon fara illa. För mig är det extra viktigt att hitta en balansgång där man kan finnas till för andra, samtidigt som man tar hand om sig själv. Lyckas jag vända det till positiva – ökar det min förståelse för andra människor. Instinktivt följer viljan att laga det som är trasigt.

Intensiv
Fördelen med att påverkas av andra är att jag känner väldigt mycket. Med min diagnos kommer vågor som sköljer över en med känslor. När glädjen slår ner kan det vara otroligt intensivt. Som att befinner jag mig i en tillfällig eufori. I den stund, är allting möjligt. Övermod.

Djärv
Du behöver aldrig fundera på vad min egentliga tanke är. Min impulsivitet förmår mig att uttrycka just det. Kommer stå upp för det jag tror på, även om det innebär att gå emot strömmen. Genom att inta en öppen och djärv hållning kan man också lösa problem genom att belysa våga dem.


Till minne av Stan Lee. Många lämnar efter sig ett tomrum, du lämnar ett helt universum.
Ta hand om Uncle Ben.

Vila i frid!

Blogg av Felicia Aulén, Eskilstuna.

Hantera min ångest… i köket

För bullarna jag bakat till min sambo mot soppnedkastet, river sönder den lilla lappen jag skickat med texten “jag älskar dig” och raderar bilderna på oss från min mobiltelefon. Har tendens att ha sönder saker av högt affektionsvärde när jag behöver få utlopp för starka känslor. Beräknande. Medan mobilen ligger synligt på vardagsrumsbordet. En tid sedan tillbaka lades ett annat alternativ fram. Andrahandstallrikar att slå sönder, varken dyrt eller dyrbart.

Det, för att något meditativt aldrig fungerat. Få ett hyperaktivt barn i lågstadieålder vars enda vilja är att hoppa mellan golv och tak att andas i fyrkant. Ej att förväntas. Då jag aldrig hade vägarna förbi begagnat porslin så ramlade jag av en slump över det som redan fanns i mitt hem. Stöket. Hit bör väl disken vara mest relevant. Börjar med den. Följer gör putsning av ytor. Får något annat att fokusera än ångesten. Spillet i vasken jag tidigare på dagen vämjdes av är inte längre ett problem. Med en näst intill klinisk ren kokvrå, förs lusten till föda. Om så bakning, eller matlagning. Skulle kunna fortsätta långt om länge. Åtminstone till udden av ångesten försvunnit. Åtminstone kan jag hantera den.

Blogg av Felicia Aulén, Eskilstuna.

Fars dag

Minns något min faster skrev om dig en gång. Om hur de ögon som vart så vackert bruna blivit svarta. Till att du lämnade för de som har till uppgift att agera skydd och säkerhet och ändå så kom du aldrig hem igen. Svår mobbning under din tjänstgöring hade förstört dig. De människorna tog dig ifrån mig år innan jag ens hade dig. Jag har tvingats bli tillfreds med det faktum att jag aldrig kommer jag få knappa in de tio siffror som leder till din röst på andra sidan linjen för att berätta hur min dag har varit. Har tampats med sorg i många år över att vi inte får ha det där. En vardag. Till tröst, har jag aldrig behövt ifrågasätta din kärlek till mig. Aldrig då. Aldrig nu. Ingen utav oss valde inte det här. Utan livet har bara inte gett oss rätt förutsättningar. Vi har gjort det bästa vi kan. Klart Fars-dag väcker något. 

Bloggat av Felicia Aulén, Eskilstuna.

Lämna Eskilstuna?

Eskilstuna, den stad jag föddes i. Staden där jag har mina rötter. Så givet inte trivs där jag står. Likt den planta som knappt blommar, den med dålig tillväxt, eller den ständigt drabbas av sjukdom. Borde det vara värt att prova flytta mig. Många år byggde jag mitt liv kring tanken att lämna. Vad som helst bara bort härifrån. Ytligt bekanta. Flyktiga romanser. Bräckligt nätverk. Skulle inte installera mig. När våren väl kom, tiden innan knoppar slå ut och jag stod inför att flytta. Då var det som att jag inte kunde röra mig. Det var då jag insåg att jag var på flyende fot. Bort från något ont. Idén på att vända ryggen till och veta att jag inte hade någonting att komma tillbaka till. Att ingen skulle sakna mig. Den insikten var paralyserande. En fruktan som kommer hemsöka mig om jag inte blir kvar och konfronterar mina demoner. Så när jag väl åker utanför vår stadsgräns, kan se fram emot att återvända hem.

Blogg av Felicia Aulén, Eskilstuna.

Urnsättning för morfar





Min morbror dog på juldagen, min moster mitt i påskbestyren och i år somnade min morfar in natten till midsommarafton. För honom hade vi under gårdagen jordfästning passande till Allhelgonahelgen. Högtiderna är dem flesta tingade. Förknippade med sorg. Finns det dock en lämpligare tidpunkt än när familjen är samlad? Möjligheten är stor att vi finns där för varandra. Få hjälp att finna en betydelse i mörkret. Meningen kan möjligen vara att vi har lära av alla vi möter. Mina närstående på andra sidan har alla tillgodosett mig med något. En har lärt mig om förlåtelse, en annan om styrka och och välvilja. Som när någonting slocknade inom dem, så tändes det någonting inom mig. Dags att sprida ljuset. Ikväll tänder jag därför ett ljus för att deras låga ska få brinna vidare men också för oss som blev kvar.

Bloggat av Felicia Aulén, Eskilstuna.

Har många fighter att vinna




Min sjukskrivning är förlängd till den sista december i väntan på DBT behandling. Till dess träffar jag varannan vecka träffa en person som jag fick ett direkt förtroende för. Eftersom det imorgon är exakt 6 månader sedan jag blev sjukskriven har vi tillsammans kommit överens om att jag måste ha något för att hålla mig sysselsatt. Hittills har inredning till lägenheten vart ett projekt. Såg bloggen som mitt andra. Skrivandet har för mig alltid vart ett sätt att få utlopp för min kreativitet. Och det vore bra om jag kom ut mer. Allt för att min sociala fobi inte ska ta överhanden. Observera att en liten förändring kan vara att ersätta ett “men” med ett “och”. Känns mer uppmuntrande. Så mitt mål är att ta mig till gymmet minst 3 ggr/vecka. Automatiskt dyker bossar upp längs vägen att besegra.

Vem är det som jobbar? Bild-googlar den som håller i passet och försöker göra en bedömning. Hur blir jag minst sedd på vägen dit? Planerar rutten väl och chansar på att det är minst trafik där. Dock passerar jag flertalet lägenhetshus, vilka står i fönstret? Borde kanske rensa bland vännerna på Facebook så jag slipper ett PM om hur reserverad jag verkade. Om jag behöver kliva av cykeln vid rondellen då? Överväger att gå så att jag inte äventyrar att jag halkar på pedalen när jag ska upp igen. Kommer alla andra ha en partner att köra med? Då blir jag ensam och riskerar att synas. Vad händer om jag kör slut på mig själv? Mjölksyra i benen och andan i halsen får mig ju att se krampaktig ut vilket drar ännu mer blickar.

Det jag fick lära mig i veckan är väl att ursäkterna kommer finnas. Innan har jag nog väntat på en dag tankarna lämnat mig ifred. Önskedröm. Vad jag vet idag är att jag måste vinna över dem för att det ska bli verklighet. Upp till kamp. Det börjar idag.

Bloggat av Felicia Aulén, Eskilstuna.