Spegelvägg från IKEA



Även efter sin död har han fortsatt inspirera, kanske vågar jag till och med kalla honom för vår tids största influencer. Med tanke på den inverkan han haft i våra liv, Ingvar Kamprad.  Innan jag skrev kontrakt för mina fyrtioåtta kvadrat fasade jag för ett IKEA-hem. Inte kunde jag lägga mitt hem, min fristad i händerna på en 91-åring. Då skulle det snart göras plats för en bidé och bokhyllan Ivar. Som en trojansk häst har han ändå lyckats ta sig innanför mina murar. Vilket har försett oss med köksstolar, byrå och vår senaste nykomling, spegelväggen. Och jag är den första att erkänna mina förutfattade meningar. Så nöjd med resultatet. Inredningen.

Låt oss hedra våra förfäder. Lyssna till dem. De kanske inte har så fel ändå.

Bloggat av Felicia Aulén, Eskilstuna.

Att leva med 6 diagnoser



Innan du ens fanns i mitt vokabulär var du en stor del av mitt liv. Som du sedan dess stått mig närmre än någon annan. Ett telefonnummer som för mig är okänt dyker upp på skärmen och du står i andra änden. Ångest. Porten slår igen och upp för trappen går du. Ångest. Gå in i ett rum fullt av människor och sannolikheten att du satt bland dem skulle vara stor. Ångest. Trots din ständiga närvaro finns det ett hål du än inte lyckats fylla. Inom mig bär jag även en känsla av tomhet. Kan inte undgå tanken om det är den saknade delen som skiljer mig från resten av liven som vandrar här. Har aldrig upplevt att jag passar in. Som alla pratar ett främmande språk. Sedan finns kommer det ögonblick, även om en kort sekund då jag tycker mig förstå en del utav dem. Bara smaken av samhörighet är beroendeframkallande. Och missbruk destruktivt. För rädslan att gå miste om ett rus, gör mig oförmögen att dela med mig att dem jag håller kärt. Vill så gärna ha dem för mig själv. Det kväver förr eller senare alla relationer.

För att rädda liv sökte jag hjälp. Och är sedan flera månader tillbaka sjukskriven för mitt mående. Bland annat en pågående depression. Har under tiden blivit skickad på vidare utredningar. Och igår, 4 september kom domen. Passande nog på dagen för ungas psykiska ohälsa. Utöver min tryckta sinnesstämning har jag uppfyllt kriterierna för andra diagnoser. Social fobi, Agora fobi, Generaliserad ångest, Panik syndrom och så den där. Diagnosen det finns så många förutfattade meningar om Emotionellt instabilt personlighetssyndrom. Borderline. Kanske kan jag i mitt sökande av hjälp även finna den där sista komponenten som så länge saknats.

Bloggat av Felicia Aulén, Eskilstuna.

Gungande penis, suspensoarer och mjölk i baren


Gungande penis, suspensoarer och mjölk i baren med en felplacerad lösögonfrans. Det får sammanfatta helgen min.  Det började med att ge Clockwork Orange en chans. Minst sagt, särpräglade 146 minuter
.Därefter gick det bara utför. Under lördagen kändes täckt av isbeläggning. Som jag frös!


Nu känner jag mig inte som något annat än ersatt av en Bobble Head-docka föreställande mig. Ofrivilliga skakningar i nacken. Samma svaj som snoppen i fredags. Efter ett ärende på EM Home, tog jag ytterst belåtna men något stapplande steg hemåt. En säng rikare. Om möjligt, än nöjdare över sänggaveln, beställd från InBed Sweden (Klick). Sovrummet är nästa projekt efter att vardagsrummet blivit klart. För att bli mig själv igen får jag locka med sådant Felicia tycker om. Morötter, Disney och vidare planering av lägenheten ska nog få henne att komma tillbaka. Åter imorgon.

Bloggat av Felicia Aulén, Eskilstuna.

Vem behöver en karl?



Med skruvdragaren i högra handen, vattenpass i mun för i den andra ligger tumstocken. Erfarenheten av att få utföra uppgifter i hemmet bygger en ny form av självförtroende. Likt ett barn så kan jag själv. Något som uteblivit om jag delegerat bort åtagandet åt andra. Exempelvis en medelåldersman med en diskret ölkagge som stönat som GW efter att ha klivit av sin stege. Att snickra ihop IKEA-möbler, sätta upp tavlor som den nya vi beställt från DESENIO. Det saknades något. Tog saken i egna händer. Att ansvara för inredning stärker också känslan av att forma sitt hem. Fristad. Här bor jag. I veckan stod jag inför en ny utmaning, starkströmsinstallationer i hemmet. För någon som är van att stoppa kontakten i väggen. Var detta nytt, en jordad kronkontakt, 3 kablar in en kopplingslist

Grön-Gul till
Blå till N
Brun till L

Så tacksam att min sambo har tillit till mig att montera allt i lägenheten. Vill nästan tro att det förde elektricitet genom kroppen. Fick sådan energistimulans av detta. Adrenalin kick! Kan Ernst, kan jag. Får fler tjejer chansen, är det här snart en självklarhet. Grymma är vi minsann!

Bloggat av Felicia Aulén, Eskilstuna.

STOPPA MOBBNING | Gymnasietiden var ett helvete



“Fick den enda jag inte vill ha i min klass, Felicia.”
Det var den kommentaren som började vår gymnasietid. Uppropet. Första dagen. Dömd. Något som färgade mina 3 år på S:t Eskils Gymnasium. Att alla som börjat sin hösttermin här i veckan ska få besparas det självförakt sådant medför, det är min önskan.


Genom åren har jag klandrat mig själv, letat i mitt cerebrum vart det gick fel. Min största teori, när jag hoppade på kryckor vårt första år och nekades hjälp i matsalen när det kom till att bära brickan. De var ju mina vänner, inte min betjänt var det jag fick till svar när jag bad om hjälp. Vad fel jag hade. För allt började där. Uppropet. Nystart var det inte.  60.000 barn utsätts för mobbning varje år, det motsvarar ungefär 1-2 personer i  varje klass. Jag blev vår. Fick helt enkelt sota för hur mitt yngre jag hällde vatten över sig i situationer jag kände mig missförstådd. Ett oskyldigt barn var jag inte. Något annat jag gjorde mig skyldig till var att stå upp för mina vänner. Var vi dem man inte valde bjuda på det som resterande kallade klassfest, ifrågasatte jag givetvis det. Till att en dag komma hem för att se på sociala medier hur jag blivit blockerad av ett flertal. Samtidigt som andra hade hängt ut bilder, taggad vänner som jag inte kände till. White trash, two girls one cup, grinolle. Fritt utrymme för slag i ansiktet. Facebook var nya flashback. Sedan var det den där gången jag blev tilldelad ansvaret för studentflaket, trots att vi var satt i grupp, ett flertal klasskamrater, lyckades vi bli blåsta av ett företag. Något som var en offert blev till bindande avtal. Då beslutades det i en omröstning att jag skulle stå som ensam betalningsskyldig, trots att summan var på över 15.000 svenska kronor. Min närmaste vän bar identiska kläder som jag,  ändå var mig de ansåg gå på gatan.

Varje dag bevittnade jag andra än mig själv bli utsatta. En tjej i klassen över oss, kom tillbaka till skolan i nyklippt hår varav en av tjejerna i min klass gav henne en  komplimang för den nya frisyren. Så fort hon inte längre syntes till skrattade anhängarna hennes. Ett skratt som följdes av – “Varför sa jag det där, det menade jag ju inte” och ännu en glädjeyttring ekade i korridoren.  Tillslut kunde jag inte hålla tyst, hade ett behov av att orättvisor inte fick råda. Om det så handlade om att få skulden av läraren när annat kotteri pratat för högt. Behövde jag upprättelse. Vilket självfallet resulterade i suckar, blickar och nedlåtande mimik. Egentligen all form av psykisk mobbning. Även den att inte längre bli tilltalad i grupparbeten. Osynlig. Verbal mobbning inte att förglömma, som när ett gäng rusade in i matsalen och inför resten av skolan vrålade ut hela deras vokabulär av invektiv, glåpord för något en annan hade gjort. Trots att personen tog på sig ansvaret, var jag syndabocken. Undan kom jag inte. Skyldig som oskyldig.

Om det är någon som bläddrade bland boksidorna i sal A28 som läser detta och tycker detta låter som trams. Kanske helt ignorerade det som försiggick. Då är jag ledsen att meddela att du är lika delaktig som de aktivt deltog. Skyldig till att jag såhär många år efter vår examen fortfarande har kvällar likt den igår. Där blodet i såren inte koagulerat på de här åren. Bristande i gråt. Har nyligen fått höra att de önskat min närmaste vågat stå upp mot den pennalism som rådde. Klandrar ingen. Den enes död den andres bröd. Finns nog många som lever gott på det idag. Ovetandes om vad de försakat. Starka röster måste tystas. Något jag inte kan tillåta. Det här är ett system vi måste fortsätta arbeta med. Om det så handlar om eleverna som i måndags tog sina första steg på skolgården efter sommaren eller någon som ständigt möts av ett höjt ögonbryn när en anländer på arbetsplatsen. Var uppmärksam på de mest subtila metoderna. Snälla. Det är det enda sättet.

Nu när fredagstankarna är ute så jag luta mig tillbaka i soffan och njuta av ett glas. Skål!

Bloggat av Felicia Aulén, Eskilstuna.

Intimitet



Visst har fler tagit mig till sängkammaren än vad jag låtit ta min hand? Och i samband med gårdagens inlägg har tanken kring detta slagit mig. Tanken om intimitet. Vart mina gränser går för vem som tar på mig och på vilket sätt dem gör det. Inser att min kropp är relativt tillgänglig för människor i min omgivning. Som att radarn för kroppskontakt ständigt påslagen och söker mig till miljöer där jag kan få det. Ett finger innanför blusen, en något för utdragen kram, eller att någon pillar mig i håret är inget jag reagerar på. Tycker om när folk vågar ta i mig helt enkelt! Fast sedan kommer man till den delen av min kropp som inte är tillgänglig – mina händer. Det känns så intimt. Så att äntligen ha det där – någon som jag låter hålla mig på det sättet. Den närheten får en helt annan betydelse för en. Det är så fint.

Bloggat av Felicia Aulén, Eskilstuna.

Sexuell bekräftelse av män


“I have a lot of skeletons in my closet, and apparently half of them are naked.”


Medan jag står hukad över toalettstolen, sträcker jag mig efter telefon och skriver “Vi hittade på film och somnade förlåt.” Innan jag smög tillbaka till den säng där jag några timmar innan låg på rygg och kalvade, som en sevärdhet för de andra som vistades i lägenheten. För inget hade gått på vita duken den kvällen. Istället för popcorn stod flaskor på bordet, det var min första fylla och jag däckade. Som min journal på 1177 beskriver det har jag sedan den kvällen haft perioder av impulsivt drickande med svårigheter att begränsa intaget. Under dessa perioder ska mitt behov av sexuell bekräftelse från män intensifierats. För timmarna emellan uppkastningarna och till mitt meddelande skickades var det just vad jag fått. På kommande fester rådde inga betydande skillnader. Sprit. Sex. Skam. Dansgolven blev min plats för jakt och ingenting annat.

Har till och med svårt att se dem flera år senare. Mina byten. Som idag när en utav dem dyker upp i affären. Skäms för mitt beteende som överförfriskad. Gränslös. Motsatsen till det mod jag hade då. Hjärtklappning. Får även tillbaka känslan man hade när man vaknade på okänd adress. Trosorna på golvet. En främling bredvid. Ett självförakt. Enda målet med att gå ut var att inte återvända hem. Inte för kvällen i alla fall. Om någon bara bett mig stanna efter att jag samlat ihop mina tillhörigheter från gårdagen.  Fått en känsla av att jag räckte till, inte bara för mitt handlande utan för den jag var. Ständig jakt för den bekräftelse som aldrig kom. En jakt som inte fortgick till en händelse 2014
gjorde så att jag förstod att det inte var värt sitt pris. Försatt i en situation jag behövde slå mig fri från.

Men visst spökar det än.

Bloggat av Felicia Aulén, Eskilstuna.

Lägenheten | Före & Efter

Före

Efter

Före

Efter

Före | Efter

Efter

2,5 månad sedan jag klippte navelsträngen, rymde mitt flickrum i kartonger och började bygga ett nytt liv på egen adress. Det var dags att flytta hemifrån. På grund av försenade leveranser har det tagit till nu att få detta till ett hem. Successivt har boningen fått växa fram. Tänk också vad ens smak för inredning har förändrats med tiden. Från ett rum i gamla stan med teflonsvarta väggar för att gå mot en ljusare framtid tillmötes. Bävade för att mitt första boende skulle bli ett typiskt IKEA-hem. En vägghängd BESTÅ byrå fick mig att sadla om. Med Sveriges största möbelvaruhus som bas, fanns vidare inspiration på sociala medier. Feminint med en maskulin touch var tanken då jag lever med min kära sambo. Som också ska känna mig hemma i vår lilla tvåa på 48 kvadrat. Vilket resulterade i färger som grå, grön och rosa. Väggarna fick prydas med Jotexs sammetgardiner, Tavlor från Desenio och Ø 80cm Walls Spegel från House Doctor som hittas på Åhlens (klick) och övrig dekoration Circles Skulptur är även den från House Doctor (Klick), mässingljusstakar i 3-pack och diverse växtligheter fick ta plats i vardagsrummet.

Kom och känn er som hemma för sjuttsingen! 

Bloggat av Felicia Aulén, Eskilstuna.