Intimitet



Visst har fler tagit mig till sängkammaren än vad jag låtit ta min hand? Och i samband med gårdagens inlägg har tanken kring detta slagit mig. Tanken om intimitet. Vart mina gränser går för vem som tar på mig och på vilket sätt dem gör det. Inser att min kropp är relativt tillgänglig för människor i min omgivning. Som att radarn för kroppskontakt ständigt påslagen och söker mig till miljöer där jag kan få det. Ett finger innanför blusen, en något för utdragen kram, eller att någon pillar mig i håret är inget jag reagerar på. Tycker om när folk vågar ta i mig helt enkelt! Fast sedan kommer man till den delen av min kropp som inte är tillgänglig – mina händer. Det känns så intimt. Så att äntligen ha det där – någon som jag låter hålla mig på det sättet. Den närheten får en helt annan betydelse för en. Det är så fint.

Bloggat av Felicia Aulén, Eskilstuna.

Sexuell bekräftelse av män


”I have a lot of skeletons in my closet, and apparently half of them are naked.”


Medan jag står hukad över toalettstolen, sträcker jag mig efter telefon och skriver ”Vi hittade på film och somnade förlåt.” Innan jag smög tillbaka till den säng där jag några timmar innan låg på rygg och kalvade, som en sevärdhet för de andra som vistades i lägenheten. För inget hade gått på vita duken den kvällen. Istället för popcorn stod flaskor på bordet, det var min första fylla och jag däckade. Som min journal på 1177 beskriver det har jag sedan den kvällen haft perioder av impulsivt drickande med svårigheter att begränsa intaget. Under dessa perioder ska mitt behov av sexuell bekräftelse från män intensifierats. För timmarna emellan uppkastningarna och till mitt meddelande skickades var det just vad jag fått. På kommande fester rådde inga betydande skillnader. Sprit. Sex. Skam. Dansgolven blev min plats för jakt och ingenting annat.

Har till och med svårt att se dem flera år senare. Mina byten. Som idag när en utav dem dyker upp i affären. Skäms för mitt beteende som överförfriskad. Gränslös. Motsatsen till det mod jag hade då. Hjärtklappning. Får även tillbaka känslan man hade när man vaknade på okänd adress. Trosorna på golvet. En främling bredvid. Ett självförakt. Enda målet med att gå ut var att inte återvända hem. Inte för kvällen i alla fall. Om någon bara bett mig stanna efter att jag samlat ihop mina tillhörigheter från gårdagen.  Fått en känsla av att jag räckte till, inte bara för mitt handlande utan för den jag var. Ständig jakt för den bekräftelse som aldrig kom. En jakt som inte fortgick till en händelse 2014
gjorde så att jag förstod att det inte var värt sitt pris. Försatt i en situation jag behövde slå mig fri från.

Men visst spökar det än.

Bloggat av Felicia Aulén, Eskilstuna.

Lägenheten | Före & Efter

Före

Efter

Före

Efter

Före | Efter

Efter

2,5 månad sedan jag klippte navelsträngen, rymde mitt flickrum i kartonger och började bygga ett nytt liv på egen adress. Det var dags att flytta hemifrån. På grund av försenade leveranser har det tagit till nu att få detta till ett hem. Successivt har boningen fått växa fram. Tänk också vad ens smak för inredning har förändrats med tiden. Från ett rum i gamla stan med teflonsvarta väggar för att gå mot en ljusare framtid tillmötes. Bävade för att mitt första boende skulle bli ett typiskt IKEA-hem. En vägghängd BESTÅ byrå fick mig att sadla om. Med Sveriges största möbelvaruhus som bas, fanns vidare inspiration på sociala medier. Feminint med en maskulin touch var tanken då jag lever med min kära sambo. Som också ska känna mig hemma i vår lilla tvåa på 48 kvadrat. Vilket resulterade i färger som grå, grön och rosa. Väggarna fick prydas med Jotexs sammetgardiner, Tavlor från Desenio och Ø 80cm Walls Spegel från House Doctor som hittas på Åhlens (klick) och övrig dekoration Circles Skulptur är även den från House Doctor (Klick), mässingljusstakar i 3-pack och diverse växtligheter fick ta plats i vardagsrummet.

Kom och känn er som hemma för sjuttsingen! 

Bloggat av Felicia Aulén, Eskilstuna.

Naken när främmande kommer in



Det känns som allt från sköte till innerlår klistras samman om somnar avklädd. Något jag sällan gör, med få undantag. Som i natt. Helt hade jag förträngt att vinnarna av budgivningen på vår fåtölj skulle komma med tuppen. Där står jag. Med bröna i luften, gröten i micron och rufset i håret. Och in stiger de. Visserligen har jag gärna besök. Bara under de senaste dagarna har 3 stycken budbilar var här med leveranser. Hur roligt det än må vara. Så finner jag större nöje att fylla lägenheten med människor än möbler. Kräftskiva är något jag önskar att jag kunde bjuda in till men inser att min bekantskapskrets är för begränsad. Så visst var besök denna morgon välkommet. Det är mer deras skull jag önskar att jag inte var så minnessvag.

Bloggat av Felicia Aulén, Eskilstuna.

Flickan i sängens fotände

Stickad tröja från NA-KD | Byxor från Nelly
Tänk dig flickan som står i din fotände och stirrar på dig medan du snarkar i takt med grannen ovanför. Det är jag. De mornar jag vaknar först. Att vara ensam är inte en favorit hos mig. För trots att jag växt upp i en familj på två, mamma och jag, så har jag alltid befunnit mig i fulla hus. Under årens lopp  har jag väl byggt upp en sorts abstinens för ljud omkring. Så när jag, mot min vilja, är den första som slår upp ögonen är det som att ett tvångsbeteende till att väcka övriga i huset kickar in. Spolar morgonkissen en gång extra, mer än vanligt masserar svalg och bihålor genom höga läten och är det rent i diskmaskinen försöker jag slamra högt när jag ändå  måste tömma den. Och det brukar funka, precis som det gjorde denna morgon. För kort därefter hade jag sällskap.


Bloggat av Felicia Aulén, Eskilstuna.

Skaffa vänner i vuxen ålder


Stickad tröja från NA-KD | Byxor från Zara

Innan min sjukskrivning kunde jag inget annat än jobb. Det var där jag fick mitt sociala utbyte. Så intensivt att min energidepå blev tömd. Väl hemma kunde jag då inte företa mig att lyfta telefonen. Och avböjde när någon väl försökte nå mig. Många droppade av längs vägen. Och det rår ingen för. Redan hos barn ser man hur aktioner upphör om respons uteblir. Så tillslut tystnade signalerna. Kvar stod jag med korgen. Och tog den till tvättstugan. Efter allt är torrt, vikt och lagt på hyllan så står man inför att försöka utöka sina vyer. Träffa nya människor. Vart gör man det? Möten i vuxen ålder kretsar titt som oftast runt alkoholen. Där vår enda gemensamma nämnare är flaskan. Känner att jag tömde glaset för flera år sedan och jag är inte helt övertygad om att jag vill ha påfyllning.

Bloggat av Felicia Aulén, Eskilstuna.

Ni kallar mig hora



Tröja från NA-KD | Byxor från Primark


Martin hette han, kisen som jag under höstterminen mitt första år på gymnasiet skulle imponera på genom att lämna kryckorna hemma. Det var när jag tvingades samåka buss med en av hans barndomsvänner vid hemresan som jag förstod att snacket skulle börja. Helt plötsligt kunde jag gå utan stöd. Delvis hade jag rätt. Något som jag inte räknat med var det andra ryktet som uppstod. Jag hade åkt dit för ett ligg. Nu var jag den tjejen. Igen. Tidigare samma år hade min bild runtom i Eskilstuna och Strängnäs spridits med namn och telefonnummer samt en text som uppmanade till att köpa sex av mig. SMS trillade in från okända nummer. Det var inte ett. Inte två. Snarare ett dussin. Personlig vendetta för en av grabbarna efter ha blivit avvisad. Skolan valde att polisanmäla detta men såklart la åklagaren ner utredningen vilket gjorde det hela värre. En facebookgrupp skapades för att där kunna sprida sitt budskap. Skolan och internet var redan infekterat. Hemma kunde en av mina föredetta be mig byta kläder då han tyckte jag såg ut som en hora i de jag hade på mig. Vissa händelser var så konkreta, i andra fall handlade det mer om vad de fick mig att känna. Som när jag blev tillräckligt gammal för att gå på krogen, där kunde flera av ett annat exs kompisar till och med komma fram och fråga om jag fått komma än innan de hänvisade till närmaste läkarmottagning. Det är en känslig ålder för att människor utanför sänghalmen ska veta om något sådant. En tid när man inte heller visste hur svårt det är för många tjejer. Och ännu värre kändes det efter de fördomar man redan hade emot sig. Ständigt låg detta som ett täcke över mig. Tänker på gången jag blev hemskjutsad, en knäpptyst biltur hela vägen från Strängnäs efter jag nekade en avsugning. En annan gång skulle jag stanna i Stockholm över helgen men skickades hem en dag tidigare då han ansåg det vara onödig tid om vi ändå inte skulle bonka bäver. Ett rykte är inte bara ord som sprids, det leder till förväntningar. Osäkerheten som alla de här små händelserna skapade, la grunden till ett självdestruktivt beteende. Ett beteende som varade i flera år. Alkohol var tillslut det enda som fick mig att slappna av. Med det försvann också hämningar. Jag vart den som alla de hade skapat. Och telefonen var ju fylld med nya nummer…

Snälla, tänk er för!

Bloggat av Felicia Aulén, Eskilstuna.

Hur är man ärlig om abort?



I skrivande stund överväger jag att inte publicera det här. Men underhållande kväver mig, vilket lämnar mig utan något annat val än att göra det. Även inför närmaste familj och vänner har jag vart förtegen. För rädslan att bli dömd. Bara att man yppar en  önskan om förändring av sitt yttre, gör att någon alltid ska någon argumentera emot. Efter flera års övervägande ville jag besparas från invändningar. Utan någon annan än min sambos vetskap bokade jag därför en tid för fillerbehandling.

I samma veva bokade vi en annan tid. Som var betydligt mer konfidentiell. Utöver min sambo var det ytterligare en person jag anförtrott mig till med detta. Vi drog en vals om att vi en dag skulle ha en shoppingdag på tu man hand, vart vi egentligen skulle vara till sjukhuset. För vad ingen visste om var alla pizzor jag lyckats mörka i flera veckors tid och stickan som visat två tydliga sträck. Vecka 10. 9+5. En lögn till. Sedan skulle allt vara över. Men! En lögn föder nya. Och synden straffar sig själv.

Varje gång någon ställer sig nära, inbillar jag mig att de likt en hund kan lukta sig till en sanning.  Varje gång någon fäller en blick på en känner man sig genomskådad, ertappad. Att då dela toalett, och  där kasta blodfärgat papper en vecka efter min påstådda mens, är en av alla de situationer som borde lett till ett avslöjande. Det var så det nära. Istället kom jag undan med att en förstoppning som orsakat det.

Hur blev det såhär? Jag brukade kunna prata om allt. Nu är små osanningar en del av vardagen. Det är en tillvaro som lämnar en väldigt ensam. Att exkludera sina närstående kostar. En kostnad jag var villig att betala. Allt för att kritik för mig  är ohanterligt. Besvikelse än värre. Bara att yttra ordet abort känns som ett misslyckande. Och det är en viss sorg i att inte känna att man kan anförtro de av sitt blod en sådan sak.

Det är idag en månad och jag har blödigt konstant sedan. 30 dagar av värk som motats med ketogan,  en handfull av trosor man tvingats kasta efter att det forsat mer än beräknat och den känslomässiga resan är inte att förglömma. Många dagar. Till och med de flesta, känner jag att det var rätt. Men något som är rätt behöver inte alltid vara lätt.

Jag hade behövt vara stark. Så jag hos dem kunnat vara svag. Alla behöver vi någon.

Bloggat av Felicia Aulén, Eskilstuna.